söndag

Asså, älskling, jag saknar oss. Allt vi har varit med om tsm och hur nära vi har varit, allt det känns som ingenting längre. Jag vet inte varför, men vi kommer bara längre och längre ifrån varann varje dag. Alla bråk jag har varit med om under det senaste ett och ett halv året har alltid handlat om samma sak på ett sett, och gett mig "tecken" om en sak, du. inget som du har gjort fel, utan det har visat mig att jag ska alltid kämpa för dig, och försöka ha dig kvar vid min sida så länge jag kan, för att vänskapen vi har är unik, men jag fattar inte. Varför vill alla att vi inte ska vara tillsammans? Så känns det som, att alla gör allt vad dom kan så att vi ska sluta vara vänner. Och allt som har hänt i 6:an.. jag förstår att du ville släppa allt och bara skita i den tiden och börja om på nytt-med andra människor.. men jag vill vara med dig frtf.. att dina bästa minnen ska vara med mig, och mina med dig. Som jag hade planerat.. men inget blir aldrig som planerat, varför? Kan inte bara livet fungera som man vill en gång? Tiden som har varit kommer alltid att vara en del av mig. Men ååh, jag vet inte hur jag ska förklara.. förstår inte bara hur allt kunde bli såhär fel? hur kan det har blivit att jag är på en sida och du på en annan, med en helt ny värld i mellan? Är allt mitt fel? vad har jag gjort? Är mitt fel att jag mår dåligt av allt? Är jag lycklig? eller låssas jag bara och lurar mig själv att allt är helt perfekt? Massa frågor utan svar. Frågor med svar bara jag kan svara på. Förut var det du och jag. jag och du. Men nu är det du och nån annan och bara jag. Det känns eller det är att alla, alla mina närmaste kompisar har nån som man älskar mest, eller iaf hör ihop med. Och jag är nära alla. Visst det kanske är sjuukt skönt ibland. Att inte bli "tvingad" att var med nån osv. men ibland det blir ensamt, att inte bara ha en man kan snacka med. Du var den personen för mig. men nu är du den för nån annan och jag vet inte vem jag ska snacka med om allt. jag kan frtf berätta allt för dig, men nu är du inte min. Vi sa föralltid? varje gång vi är tsm och har det bäst så påminner det mig om hur det var förr och jag vill tillbaka. Och ha det så varje dag. Man kan inte gå tillbaka, kan inte spola tillbaka tiden, men om jag kunde, skulle jag spola tillbaka allt, och sen stanna när jag var som lyckligast-när jag var med dig. Och sen stanna där föralltid.. kommer alltid att älska dig, och följa efter dig och kämpa för oss så länge jag orkar. för jag kan inte förlora dig.. det går inte, ett liv utan dej, nej vill itne ens tänka tanken, men, jag saknar oss<3

Gumman, du vet att jag älskar dig, och kommer aldrig att lämna dig, så sluta vara rädd. Och sluta att håll fast vid dom du älskar, om du fortsätter kommer kanske dom att lämna dig. Du påminner mig om mig själv för längesen. Jag var exakt som du,höll fast alla jag ville ha kvar livet ut. Men jag var ännu värre, trodde jag kunde bestämma över dom och tvinga dom att bara vara mig, och inte lämna mig. Till slut var jag nära att tappa dom alla. Dom hade fått nog. Sluta hålla fast vid folk innan du blir som jag var. Jag vill inte det ska hända dig, låt allt som händer, hända. Det blir alltid bäst så. låt folk var med dom dom vill. Ingen kommer att lämna dig, sluta vara så rädd. Tro på dig själv, och tro att du förtjänar det bästa, för det gör du. Bästavän, jag vill bara ditt bästa, så varför tror du att jag vill såra dig hela tiden? Det sårar att veta att du bara tror att jag vill dig ont. Har jag gjort något som visar dig att jag inte älskar dig? och bara vill såra dig? Hoppas inte det..vad som än händer, så kommer jag alltid att älska dig.


Behövde skriva av mig lite, skriver om helgen i morgon eller i veckan! älskar er<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0